116. Atefeh Sebdani – ”Ta vara på stunderna som är lycka i livet, som oftast är de små stunderna.”

När Atefeh Sebdani var fem år gammal tvingades hon och sina småsyskon på flykt från Iran. Föräldrarna stred för den sektstämplade iranska motståndsrörelsen och Atefeh smugglades som ensamkommande flyktingbarn till Sverige. I det nya familjehemmet utsattes hon för misshandel och sexuella övergrepp. Idag är Atefeh ingenjör, föreläsare och författare till debutboken Min hand i min. Hon är aktuell med SVT-dokumentären Motståndet och saknaden.

115. Krissy Hedenstedt – ”Det behövs mörker för att det ska finnas ljus.”

Krissy Hedenstedt växte upp med sin ensamstående mamma som led av svår psykisk ohälsa. Redan som barn blev Krissy tvungen att ta stort ansvar över både sig själv och sin mamma, i en dysfunktionell hemmamiljö. När det var som svårast flydde hon in i teaterns och skapandets värld, för att mäkta med verkligheten. Idag är Krissy inredningsstylist, digital kreatör och känd från sin medverkan i Love is blind Sverige, där hon fann kärleken.

114. Conrad Hildebrand – ”Träningen var alltid mitt ankare till det riktiga livet.”

Conrad Hildebrand var en lovande elitsimmare när han som 16-åring bröt nacken i ett parkourhopp och blev förlamad. Efter gymnasiet tog Conrad examen från KTH och är idag rankad som en av världens bästa rullstolsrugbyspelare och är tillbaka i vattnet som parasimmare med siktet inställt på Paralympics.

113. Louise Linderoth – ”Don’t worry I bring a ramp.”

Louise Linderoth är en hyllad designer som av egen erfarenhet vet hur viktigt det är med inkludering och att hitta sitt självvärde. När Louise var tio år gammal drabbades hon av ett virus som skadade ryggmärgen och ledde till nedsatt funktion i benen. Idag använder Louise rullstol och med sitt modevarumärke Lou Dehrot vill hon förändra samhällets syn på normbrytande funktionalitet.

112. Mays Sylwan – ”Lekfullheten hjälpte mig att överleva.”

Mays Sylwan växte upp i Palestina där leken blev livsviktig när situationen kändes som svårast. Som ung startade Mays en cirkusskola och idag är hon biträdande Generaldirektör på Clowner utan Gränser. Det var inte förrän i vuxen ålder som hon fick lära sig om apartheid och det satte ord på vad Mays hade upplevt hela sin uppväxt.

111. Barakat “Bino” Ghebrehawariat – “Att definiera utan att diskriminera.”

Barakat ”Bino” Ghebrehawariat är entreprenören med kommunikation som kompass och demokrati som drivkraft. Han växte upp i Tensta i Stockholm och ägnade sig åt många olika aktiviteter under uppväxten. När Barakat började spela fotboll i Brommapojkarna öppnades en ny värld, där han bland annat insåg att han bodde i en stigmatiserad kropp. Han har lång erfarenhet av att arbeta med mångfald utifrån ett kommunikationsperspektiv och är författare till boken Får man säga svart?.

110. Jacqueline Bratt – ”Jag vill fortsätta bygga mitt liv.”

När Jacqueline Bratt var elva år gammal förlorade hon båda sina föräldrar, en i cancer och en i suicid. Hon drömde om att få bilda sin egna familj och ville inget annat hellre än att få bli mamma. Jacquelines efterlängtade förstfödda dotter blev Felicia blott 2,5 år gammal. Hon är socionom, relationsrådgivare, skribent och författare till boken Felicia – En liten flicka kom, log – och vände.

109. Andriy Kachur – ”Vi måste stå upp för friheten.”

Andriy Kachur föddes i Ukraina och som trettonåring flyttade han till Sverige. Den 24 februari 2022 vaknade Andriy till nyheterna av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Annekteringen av halvön Krim 2014 hade nu lett till hans värsta farhågor. Andriy arbetar som Trafikingenjör på Solna stad och är en drivande kraft i organisationen Blågula Bilen.

108. Eric Galvez – ”Man behöver inte så mycket för att bli lycklig egentligen.”

Eric Galvez kommer från en mångkulturell familj och redan i ung ålder var han intresserad av musik och längtade efter att resa. Eric följde sitt hjärta och reste runt i världen, utvecklade sitt musicerande, utövade yoga, lärde sig språk och läran om buddhism. På en musikturné i Pakistan träffade Eric sin blivande fru Mahejabeen och bara några månader efter att de gift sig bröt han nacken och blev förlamad. 

Länkar till Facebook-grupper:

107. Viveka Eriksson – ”För att kunna älska sig själv, måste man känna att man har ett värde.”

Viveka Eriksson växte upp med sina morföräldrar, då hennes mamma inte var kapabel att ta hand om henne. Tidigt i livet blev medberoende och beroende normaliserat för Viveka och hon fortsatte samma levnadsmönster in i vuxen ålder. Viveka arbetade som socialsekreterare, och ville rädda världen, tills hon insåg att hon måste hjälpa sig själv först. I fjol debuterade Viveka med boken Handbok för sårade helare.