88. Michael Andersson – ”Man existerar bara i den stunden som man lever i.“

Michael Andersson levde för idrotten och friluftslivet. Michael och hans partner Sigrid var nästan klara med husdrömsprojektet när olyckan var framme – han dök från en klippa, slog huvudet i en sten och bröt nacken. Nu, två och ett halvt år senare, kämpar Michael med att återerövra livet, både fysiskt och mentalt. Att få vara pappa till sina tre barn är en av hans främsta drivkrafter.

87. Eddie Wheeler – ”När jag skapar känner jag att det inte finns några begränsningar.”

Eddie Wheeler har levt livet som rockmusiker och turnerat världen runt. Han har pluggat arkeologi och är passionerat intresserad av historia. Eddie föddes med benskörhet vilket har orsakat hundratals frakturer genom livet. Under åren på turné fick han erfara den bristande tillgängligheten, både på och utanför musikscenen. Idag jobbar Eddie på Creative Point med att skapa tillgänglig kultur för alla.

86. Ava Wizelius – ”När jag kom ut kände jag mig fri.”

Redan som fyraåring fick Ava Wizelius vittna om livets skörbarhet, när hennes mamma valde att ta sitt liv. Ava adopterades av närstående och växte upp i en dysfunktionell familj. Hon har jobbat större delen av sitt liv inom försvarsmakten, senast som civilanställd avdelningschef. Under barndomen led Ava av könsdysfori och för två år sedan kom hon ut som sitt rätta jag.

85. Martin Persson – ”Det handlar inte bara om att överleva, utan du ska ju leva också.”

När Martin Persson var tretton år gammal föll han ihop på fotbollsplanen, det visade sig vara akut lymfatisk leukemi, en aggressiv barncancer. I vuxen ålder drabbades han återigen, denna gång av en hjärntumör, som ledde till en förvärvad hjärnskada. Idag jobbar Martin som projektkoordinator för projektet Livskraft på Blodcancerförbundet och vill öka kunskapen kring seneffekter av barncancer.

84. Saga Brodersen – ”Det är många sidor som fylls med fin skrivstil och många som fylls med klotter.”

Saga Brodersen är med och driver föreningen Inte din hora, en förening för och av personer med erfarenhet av kommersiell sexuell exploatering. Saga kämpar för att inga barn ska behöva utnyttjas i sexhandeln.

Tyvärr lever vi i en värld där sanningens ord kan utnyttjas av fel människor. Därför har denna intervju tagits bort då den gör mer skada än nytta för Saga. Det säger också mycket om det samhällsklimat som vi lever i och hur viktigt det är att vi aldrig slutar jobba för yttrandefriheten och alla människors rätt till sin historia.

83. Christoffer Fernis – ”Ju mer äkta man är desto mer ser folk det.”

Vid 14-årsåldern var Christoffer Fernis en av Sveriges mest lovande längdskidåkare och kom senare med i juniorlandslaget. Christoffer siktade på att tävla i OS, men när han var 18 år tog livet en brutal vändning – han bröt nacken i en bilolycka. Idag är han ståuppkomiker och har bland annat medverkat i SVT:s Släng dig i brunnen och vunnit tävlingen Grand Comedy Slam i Lund.

82. Miranda Ebrahimi – ”Redan när jag föddes var jag utvald till bortgifte.”

Miranda Ebrahimi föddes i Iran och växte upp i en hederskontext, där hon som flicka tvingades att bära slöja och förhålla sig till strikta regler om hur en flicka bör bete sig. När hon var tretton år överhörde hon en konversation om bortgifte och det visade sig gälla Miranda. Hon blev bortgift som trettonåring till en vuxen släkting. Under det Iran-Irakiska kriget flydde de till Sverige och Miranda levde i ett äktenskap där hon blev psykiskt och fysiskt misshandlad. Idag arbetar hon som undersköterska inom psykiatrin och vill sprida kunskap kring hedersförtryck och barnäktenskap.

81. Johan Wendt – ”Människors godhet och välvilja är det som har banat vägen för mina framgångar.”

Johan Wendt är social entreprenör som brinner för att alla barn ska ha lika möjligheter. Han har bland annat startat Europas största ideella läxhjälpsverksamhet Mattecetrum och varit med och grundat föreningen Ung autism. I vuxen ålder blev Johan diagnostiserad med asperger och adhd, vilket lade många pusselbitar på plats. Han är författare till boken – Den dummaste jävla idé jag någonsin hört – om hur det var att lägga karriären som ingenjör åt sidan för att satsa på det sociala entreprenörskapet.

80. Tania Gazi – ”Det var speciellt att ta av mig sjalen för fösta gången, det är en av de största grejerna jag gjort.”

Tania Gazis barndom präglades av våld i hemmet och hedersrelaterat förtryck. När Tania var 14 år ville hon inte leva längre. Hon tog mod till sig och berättade för sin kurator, därefter blev Tania och hennes syskon omplacerade i olika familjehem. Tania har nyligen tagit studenten och hennes podcast Inte min svaghet vann i år SM-guld i Ung Företagsamhet för Årets sociala hållbara företag. Tania är en stark röst för utsatta barn och ungdomar med sitt brinnande engagemang för deras rättigheter.

79. Johan Lindqvist – ”Att vara och finnas till, det är att försöka leva i fred och samförstånd med sin omgivning.”

Johan Lindqvist arbetar som stridspilot på Försvarsmakten. Mitt i livet som småbarnsförälder drabbades Johan av depression, pga kumulativ stress. Han hade strax innan konfronterat sin pappa som var sjuk i alkoholism. Som vältränad stridspilot, både fysiskt och mentalt, var det svårt att erkänna för sig själv att han behövde hjälp. Idag flyger Johan igen och är idrottsledare och föreläsare inom psykisk ohälsa.

78. Louise Vidlund – ”Jag vill visa att jag kan mer än vad många tror.”

Louise Vidlund fick en tuff start i livet, hon föddes med svår benskörhet och man visste inte om hon skulle överleva. Louise föräldrar blev rekommenderade att lämna bort henne till ett så kallat avlastningsboende. Idag är Louise föreläsare, influenser och aktuell med boken Porslinskvinnan. Hon brinner för att inspirera människor och krossa fördomar.

77. Daniel Nilsson – ”Att förlora livets oskuld.”

Daniel Nilsson och hans fru Lina var nyblivna föräldrar när Lina fick diagnosen trippelnegativ bröstcancer. Daniel, som jobbar med ljudproduktion, bestämde sig för att dokumentera deras cancer-resa som sedermera blev till en podcastdokumentär – Inte riktigt som vanligt. Idag är Daniel ensamstående pappa med deras son Ensio som lever med högkänslighet.

76. Fredrik Marcus – ”Om farfar stannat där, då hade jag inte funnits här.”

Fredrik Marcus har jobbat som webdesigner i över 20 år och är en uppskattad föreläsare både i Sverige och internationellt. En dag när Fredrik åkte taxi såg han Sverigedemokraternas kampanj bak på en buss, med texten ”Mindre invandring här, mer hjälp till flyktingar där”. Han sa spontant till taxichauffören ”Hade min farfar stannat där, i Nazityskland, då hade jag inte funnits här”. Det blev upprinnelsen till en prisad antirasistisk kampanj som spred sig som en löpeld över hela landet.

75. Maria Rashidi – ”Min dröm är en värld utan våld.”

Maria Rashidi är kvinnorättsaktivisten som föreläser om hedersrelaterat våld och förtryck. Maria föddes 1956 i Iran och hade en relativt fri uppväxt. Men det fria livet tog slut i och med den islamska revolutionen 1979, då kvinnors rättigheter inskränktes och många flydde. Maria blev systematiskt misshandlad av sin man och när de kom till Sverige, med deras barn, eskalerade det. Han kunde inte acceptera hennes frigörelse i det nya landet och försökte få henne mördad.

74. Lars Karlström – ”Val man gör, och upplevelser man har, formar ens framtid.”

Lars Karlström vaknade en dag med stela värkande knän. Då var han sex år gammal och det visade sig vara barnreumatism som gradvis började försämra synen, tills han 20 år senare var blind. Lars har lärt sig att utmana de inre, yttre och sociala barriärer som står mellan honom och hans drömmar. Det har bland annat resulterat i en universitetsexamen i psykologisk rådgivning vid University of the Sunshine Coast i Australien.

73. Petra Jäppinen – ”Vem man blir förälskad i är en så fundamental del av ens person.”

Vid elva års ålder fick Petra Jäppinen en frälsningsupplevelse, vilket gjorde att hon blev kristen. Senare kom Petra till insikt med att hon gillar kvinnor och lämnade därmed den kristna gemenskapen, då många ansåg att homosexualitet var en sjukdom. Petra är den första HBT-handläggaren i världen för en militär organisation och arbetar i dag som HR-specialist för Jämlikhet och Diskriminering på Försvarsmaktens HR-centrum.

72. Louise Sassene – ”I traumat så finns det också någon slags genuin överlevnadsstyrka.”

När Louise Sassene var 39 år gammal fick hon beskedet om att hon hade trippelnegativ bröstcancer. Louise var mitt i livet, arbetade som arkitekt och var ensamstående med två barn. Efter tio månader av tunga behandlingar började hon teckna illustrationer om livet med bröstcancer och startade Instagramkontot “Cancerkompisen”. År 2020 utkom hon med boken Jag, din cancerkompis av organisationen Ung Cancer, som skildrar vardagen med cancer och allt vad det innebär för flera tusen unga människor.

71. John Franco – ”När vi visar medmänsklighet, då är vi människor.”

John Franco kom från Colombia till Sverige som nioåring och levde under flera år som papperslös med en oviss framtid. Han växte upp i Stockholmsförorten Norsborg och bestämde sig tidigt för att bli polis. År 2014 tilldelades John Kompassrosen för hans insatser som förebild för ungdomar i förorterna och år 2015 blev han utnämnd till Årets Eldsjäl av Svenska Hjältar. Idag jobbar han som strategisk rådgivare åt den Colombianska polisen och föreläser om självledarskap, mångfald och jämställdhet.

70. Louise Hoffsten – ”Du är som en fjällbjörk.”

Louise Hoffsten är en av vårt lands mest hyllade och folkkära bluessångerskor. Louise har en lång och prisad musikkarriär bakom sig. När hon var 30 år blev hon diagnostiserad med multipel skleros (MS). För Louise var det viktigt att vara öppen med sin diagnos och verka som förebild för andra personer som lever med MS. År 2018 var hon en av deltagarna i det populära TV-programmet Så mycket bättre. Hon är aktuell med EP:n Försöker hålla om, som finns på Spotify.

Länk till EP: Försöker hålla om

Länk till webbsida: www.hoffsten.com

69. Riikka Ylijukuri – ”Jag är ödmjuk inför vad som formar människor.”

Riikka Ylijukuri växte upp i västerort i Stockholm, med finska föräldrar under sjuttiotalet. På den tiden fick hon stöta på fördomar på grund av sitt finska ursprung. Riikka kom ut som homosexuell när hon var 27 år och då var hon gift med pappan till sina barn. Tre år senare var hon med och startade Gaypolisföreningen. Riikka har jobbat som polis i trettio år och kampen mot fördomar och ett öppet samhälle fortsätter. Hon vill visa att polisen representeras av alla, precis som att polisen är till för alla.